hämtning

hemodlade röda chili på pizzan, den brände som vore det kärnavfall nedöver halsen, härefter har jag fått betingat ångest för allt som liknar på chili och ordet chili, och fast den var alldeles naturlig och inte besprutade, så blir det ändå så? Tyvärr, den som var så fin och röd och alldeles självodlat från frön från en ideell grön rörelse. Det känns som om chilin satta sig i benen. Och som det bränner fortfarande neröver i halsen. Det är inte chilins fel, men den blev till en erfarenhet.

Men det är kanske för lätt att känna sig mördad av en penna också, allt är inte planerade rovmord, häller.

Men där kan det nu vara svårt att se skillnaden, kanske.

folk så rädde för ilskan, den är en naturlig reaktion och en gräns?

Det är för att den kan användas som medel till att utplåna och tillintetgöra andra.

Det är hemskt medel, sedan man kan organisera den, till krig.

Illskan måste vara där, men en gång man använder den i syfte att skada någon, har en passerat gränsen, och det är den andras gräns men även sin egen finhets- och anständighetsgräns.

Den konsten att hitta rätt där, den ser ni, är det ytterst få som behärskar.

Antigen gömmer man bort den, eller använder den till krig, även inom familjen. Hemskt.

fördomsfull mot hönan, dem med hornglasögon och löständer?

Jag har inte sagt att jag var perfekt häller!

Gggggrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr,agh, syrebrist!!!!