hämtning

till att komma folk ja även naturen nära innebär ett ansvar i och med att har man sluppit någon och något för långt in i själen, så gör det det omöjligt att slänga det ut och skräpa ner det. Det nära är alltid vackert. Eller så var det tyvärr kanske inte det.

alltings mått är den störste tankefelet hos människan, alla som har suttit länge nog bredvid en myrstack förstår det. Vi är bara en art av millioner, och det är bara vi själva som ger oss den enorma betydelsen vi tror vi har, vi är allt för många, med våra kattar och hundar, som vi inte en gång äter. Ja det är hemskt för människan att äta sin egen hund eller katt. Men det är efter människans tankeförmåga. Vi tillhör en näringskjedja eller näringsnät, eller det som egentligen är en näringscirkel, vi är proportinalt allt för många, och har upprätthållit oss med att skapa samhällen där vi på mera och mera konstggjord sätt kan upprätthålla en livsstil, som fungerar ett tag med att att äta upp och tömma jorden, ja overshoot day är nu 27 juli och när den blir 1 januari, så finns det inget som helst grundlag mera, varken konstruerat eller naturligt, för människor på jorden. Pesten brukar att vänta på sprickor i människornas levnadssätt, precis som bakterier och andra organismer, glädjer sig åt när vi är döda. Och den natuliga mängden människor, där vi lever i pakt med och inte som parasiter på jorden, vet jag inte, sedan jag egentligen har haft någon större glädja av att veta det.

Ett par miljarder max kanske? Där vi naturlig lever utan att förorena förringa plundra eller utrota annat liv på jorden, där vi höstar som vi sår, och äter av en skörd som inte är besprutad eller manipulerad. Det har blivit en för främmande tanke.

Att jag hörs brutal ut, nej livet är så brutalt, men det kommer till att bli fruktansvärd brutalt om vi inte anpassar oss till jordens natuliga gränser som förutsättning eller premisser för en hållbar utveckling. Där hållbart betyder att det håller i tio nya generationer framåt, minst.

Detta är också teman som inte når media, sedan då ville vi insett vår litenhet, all kultur och sporters mindre betydelse, ett tag hade det varit jobbigt att förhålla sig till det, tills temat var naturligt, och det ville ge rom för att låta livet komma tillbaka, allt liv, och inte bara vårt och i lyxförpackning.

gick jag genom Stockis, hela Stockholm hade lyft flera meter av glädje och påhittighet. Något för klimat- och miljörörelsen, klimattåget borde inte vara som ett gravöl.

Okej jag vet att jag har klagat på bongotrommor, ylleplädd och mera till, jag lovar att inte göra det om igen, kom som du är och fira livet på jorden.

Vuxna folk blir bara surare och surare med åren. En av höjdarna i mitt liv var karnevalen i Köbenhamn, sambastegen och bungotrommarna, Abba Taube och nu kommer alla känslorna på en och samma gång, i skön förening.