hämtning

jag märka, hur mycken energi detta dumma stället drar, vassknäppsparken ut, är som ett sabla inkassobolag, med sin energiskuld, som växer och växer upp till gigantiska höjder.

Jag passar inte riktig, jag är uppvuxen i utbygden, där man höll sikten och insikten fullständigt borta, med leväggar, och murar, ja faktisk, 101 meter till nästa grannen i öster, 10,5 mil till den i väster, 2,3 mil til den i söder och bara 73 meter till meter till den i norr, men pga av at vi bodde över dem, kunde vi aldrig se dem, detta är helt sant, bara ta med metspöt och mäta, på millimetern stämmer dessa måtten.

Jag tål inte att bo uppe på folk, man har dom överallt som bodidlar, ja Annelida plattonis, nu fick jag även U på den delen, så där får ni kolla vad blodiglar heter på latin, men många är de och jag är faktisk helt omringad av dem, och de står klara till att ta den sista droppen ur mig. Alltid berädda är dom.

Ja, ungefär typ, och jag har blodigelfobi och allergi, intolerans och en stark känslighet för dom.

out, där jag bor, ser jag många som förgår, jag ser bara dem, de är i horder och det väller över av dem i tunnelbanor och på torg, de skräms till döds av näcken eller andra oväsen i vasset, de tigger, de är utslagna, de har givit upp och lämnat jorderiket mentalt, de tjänar på att sätta sig bredvid mig och stirra länge nog på mig, de har många tatueringar, de käftar på barnen och säger: om du inte är snäll, så går vi aldrig mera ut i dagsljuset, de ignorerar varandra, de ser inte varandra, horder av folk som måste täppa igen öronen, för att överleva varandra, de gillar inte varandra och de kommer ensamma hem med stora shoppingpåsar, de är nersminkade och nerklottrade av sin smink och tatoos, de ser bara på ytan och de ser inget, de har monsterhundar, och de bor långt ute i vasset i en storstad där de vadar runt i blindo, och hoppas att näcken inte kommer just nu, och tar dem för gott.

är en stabil kraft, den kräver inte, förgör inte, och får i bland leva i ett vacuum. 

Den snor inte, den respekterar och den vill det bästa oavsett, den såras men förgår inte så lätt, den fattar och den har många fickor i hjärtat, med helst större och mindre plats för folken bredvid.

Kärleken har inte stor skrift, oändligt med fraser, eller utbroderingar.

Kärleken är långsam, inväntande, inbjudande och inlevande.

Den tål extremt mycket, men den tål inte allt.