Jag kan inte klara detta trycket på naturen. Jag är en människa som tar massförstörelsen av jorden på mig, det är som ett kronisk tryck, där jag sägnar nästan om, kontinuerligen. Jag klarar det bara
dåligare och dåligare. Jag visste om klimatändringarna från 1990 talet, och jag har gjort det jag kan och sedan även utan att få särksilt respekt, det har gnagit och gnurat i decennier. Och jag känner att jag är
vid vägs enda i det arbete.
Hur ska 7 miljarder sköta sig på ett par år, innan det blir för sent. Skall jag göra som pontus pilatus, bara som de flesta bara sitta och låta allt vi har kämpade för, gå
förlorat på några decenniers partajande. Jag klarar inte vara hoppet i längden. Själv behöver jag folk som är förebilder: De som tar ett ännu större kliv för att rädda vår allas framtid som
art. Männsikosläktet, som troiigen kan gå fölorad för alltid; livet är inte science fiktion, allt är bara dåliga kopier från livet.
Kanske vi blir de nästa dinosaurierna, för att vi orkade inte
städa i skiten efter oss. Jag söker folk som är villilga till att gå mycket längre för att rädda oss alla. Jag söker hjältar och tack till de som har givit mig kredit för det jag gjort. Nu är det på
tiden och samla sig och agera på ritkig.
Innan två år måste vi ha vänd allting.
Jag vill gärna vara i en sammanhang, när vi vänder hela skutan. Alla som vill ha en fortsättning gör allt
de kan och verligen allt de kan och lite till. Det är för mycket som går förlorad så det finns ingen mening utom det. Att bara agera oavsett när var och jämt. Det spelar ingen vilken färg eller parti-färg du har.
Livet är överordnat.