Plus+Plus

att var och en och alla gör sitt för att redda den blåa planeten.

Blå? Ja, visst alla färger finns där och det finns inge andledning för fraktioner, när det kommer till att rädda sitt eget hem. Om det inte är allas hem. Jo visst, det vill alla tycka. Och om en är egoist, och vil bara ha med sig och sina egna barn vidare? ja visst, men ingen ting kommer utan ansträngande. Vissa saker kräver mera än andra, Även den egna överlevelse.

De som vill ha en bas för vidare liv, kommer inte undan.

Ja just, jag känner mig i släkt med far, men då måste jag leva med att vara för snäll, och det är jag. Jag förstår inte det själv, precis som far. Och fattar inte riktig härsarestrategier. Fast jag har fattat dem, men försöker inte använda dem. Jag känner mig som far, förmera till det, fast då vill de med motsatt personlighet, se ned på mig. Men det är ok, då blir det en balans.

Mor är det omöjligt att identifiera sig med, vem som har övergett vem? Ja det får så vara. men vore hon frisk så vore hon säkert helt ok, och det var inget problem med igenkänning.

Ordens makt och avmakt känner både hon och jag. VAd har det med hoppet att göra. JA den dagen jag accepterar att det var som det var, och blev som det blev, kommer jag till att vara långt friare än jag är i dag. Och det är hoppfullt. Och jag ser inte ner på andra. Det får förbli obalans. Jag får kompensera på annt sätt. JAg kan inte se ner på någon. Det är bara kaxigheter att lostsas som jag är mera än någon annan. Ganska enkelt.

i det kollektiva självmordet, jag tänker mig mera och mera till fjälls. Närmare min far, jag var så glad i gubben. Och om ingen vill följa med, så får jag sitta själv, det är väl inget farligt det?

Jag och fåglarna blommorna och djuren, jag ska inte ha med termometer och försöka överleva, då får jag fullt upp, och har ingen internet. Yes yes. Ingen störningar, och lyckligt ovetande om all ting.