Plus+Plus

kontra gränslöshet.

Vissa gränser korsar man inte för att det är så, livet är en linj. Tid rum och ålder är gränser. Det hade varit roligt att hålla på hur som helst här i livet. Men har en fått med sig ansvaret, finns det många gränser och hänsyn att ta. Vi födes utan manual, i bland hade vi behövd någon manual, när vi börjar gå vilse. Då är livet rörigt och inte roligt längre. Det är nog dessa gränser som kallas moral. Och då är jag en moraltant. Nejdå jag är ingen tant, jag är en tönt, en moraltönt! Den dumma humorn har fastnat. Och då blir jag helt uförutsägbar? Tja vem vet?

jag har har bott vid en rövareskog i 2,5 år. Jag har inte vågat gå in i den ensam. Men allt har en plausibel förklarning. Jag gick i utmattning då min moster dog, det var ett elände av en vård, och i slutskedet behandlas alla lika dåligt. Sedan dog min far, det blev som stenarna rullade i uren. Jag har orienteringssinne i grunden, har virrad som en höna de två tre sista åren. Och apropås, barnmorska, så var min moster, överbarnmorska vid norska rikshospitalet. Och hon var även godhjärtat. Förlusterna måste jag ta in, innan jag kan gå vidare. Just nu sörjer jag katten Tiger.

ger igen blir lättare utsatt, livet går mycket lättare om en är elak. All massa vill i botten, och dess fulare dess längre ner går det. Konsten är att försöka att vara schysst ändå, fast risken det innebär. Och sedan har dessa större behov, för hopp tro och kärlek, ganska enkelt. För att ingen kan leva med att bara ge och ge, och sedan dö av utmattning därefter.