Plus+Plus

När övergår slagkraft till löjligt. När spårar dramaturgin ur i fjant. Jag ligger i gränsland. Hon igen tänker de. Och stänger sina öron. Innan de tar flyget till Rio de Janeiro, för att vara med på karnevalen just där. Karneval måste ju uppleva just där, det är konsensus. Vem är efterbliven, jag eller dem? Med bajas-attityd, ligger jag på balansstången, och hamnar i löjlig för ofta. Då tappar det funktion, och övergår till luft. Dårlig luft. Det ligger inget hopp i att överspela. Det blir som en figur på karnevalen. Visst trivs jag på karneval, men inte i stundens allvar.

Jag är ju alltid stolt och nöjd, tills någon slår till, någon med cynisk slagkraft. De sitter och inväntar ögonblicket, som katten. Och jag blir en ribbad höna, rosa av färg, en blandning av likblek och skamröd. Och sedan självlysande rosa.

som ung reagerade jag på föraktet somliga hade för henne. Hon hjälpte andre villkorslöst och utan att kräva någonting. Det var utan framdrift och det vissa kallar dumsnällt. 

I dag kom jag en halvtimme för tidigt på lässalen, och trots passerkort, så kom jag inte in, precis som alltid. Jag liknar lite för mycekt på mr. bean där. Och sedan gick jag till sjukhuset bredvid för att köpa lite lunch medan jag väntade. Där utanför satt det en man i rullstol, som bad mig köra han in på sjukhuset. Det gjorde jag, men sedan ville han att jag skulle hitta, vart han skulle, via en usel karta över sjukhuset. Nu har jag varit i sjukhusets B-del. Vår dotter skälade som barn, så jag hade varit i sjukhusests B-del förut, därmed tänkte skit det samma och körde in i labyrinten och såg en präst, som vi frågade och sedan hela vägen upp till 8 våningen, och sedan lämnade jag han där han skulle framför reseptionen på en akut avd. för någonting. Jag kände mig nöjd efteråt. Av att ge folk, som har mycket från för, får en otacksamhet. Men gubben tackade. 

Snällt, dumt eller dumsnällt? ÄR det förkastligt och ingenting värd? Ordet är eran.

sina tankar.

Det här är inget politisk manifest. Det vore trist att ha ett manifest anonymt. Det är mera ett tänkande som aldrig sa någonting. Även det är trist. Men det tristaste är att tro att livet handlar bare om åsikter. Vägen till en männsikas hjärta går igenom magen? Tänk att bjuda någon på surmagade åsikter till middag. Folk tar sig även så allvarliga. Men det är klart att de vill vara trovärdiga. Suck, var blev det av gitarren och folk som sjöng sig in i andras hjärtan. Betongsamhället får även sina betongmännsikor. Folk har betongfärgade kamuflashce-hjärtan, snart byts de ut med robbotar. Jag flyr snart från betongtillvaron, vissa vill flyga fritt.

Och jag är en av dem.

nervös av det jag skriver. Självklart är det bra med förankring. Allting flyter är inte ideellt. Eller hur? Det är stora tankar som har format förankringen. Och av tankar skall vi drivas. Tankelös politik? Då er der kört! Det är där personliga olikheter kommer fram och vi tänker alla olika. Det är hela meningen med demokrati. Och att tänka självständigt. Det kan utgöra skillnaden. Det gäller för oss alla, att vi tänker igenom själv väl vad vi väljer. Var och en av oss. Och koneskvenserna av det vi röstar på.

Hopp utan realitet är inget hopp. Om det är en tes. Nej det är Det inte. Men den gäller för mig.