är ljusgrönt

först tog de bort biologin som viktig tema, sedan fick ingen biolog utan doktorsgrad någon viktig jobb, sedan kunde ingen någon ting om livet, då de började ränska ut livet, visste ingen vad livet var. Psykologi är inte läran om livet, biologin är längst uppe i hierarkin av kunskap. Och då handlar  det om fakta. Psykologi handlar om det vi känner och tänker innuti oss, medan biologi är läran om livet i stort, och vad vi behöver, för inte att ta slut på allt liv. Jag behöver folk runt mig, jag förgår av all okunskap, jag tror inte jag överlever utan mönniskor. Om jag kan biologi så måste jag ha någon att dela det med, så jag inte förgår alldeles själv i vår tid da de förgör livet på jorden i pur okunskap. Absurd surrealistisk realism, hjälp jag vill att någon hjälper mig med att slänga ut okunskapen. Kan någon kasta ut teven? Snälla nån! Vad är det egentligen för samhälle vi har? Om ingen vågar prata högt så får ju jag göra det. Vi har få år på oss, vad gör det om jag kliver fram och tar platsen. Någon måste kliva fram, annars så ger de den uppgiften till mig. Nu är jag sänkt på retoriken, jag har ingen ting att förlora. Visst har jag döttrar, men det är deras tid de tar. Det är på tiden att någon tar ordet, som verkligen har någonting att säga. De flyttar tevestudion hit, ja alla i världen och sedan tar jag regin. Fantasi och fiktion? Det beror på om de hinner flytta tevestudion hit i tid.

säkert hela maskuliniteten när en kommer med fina fioler och en får dörren i ansiktet som tack, och går därifrån luskande. Jag tror inte det är så många kvinnor som kom med fioler. Ingen vet i dag vad en fiol är, för alla de tror att det är ett instrument som orsa spelmannslag spelar på. Ogräs kallas nog kanske filoer i vår tid. Styvmorsblomman heter natt och dag på norska, eller var det motsats? Jag har blivit språkblind. Sorgligt slut. Och man väljer kanske bort att känna sig sårad flera gånger. Ja alla väljer så troligen.

tilliten till sig själv blir också borta i ett tillitslöst samhälle. Då om en inte kan lita på andra, så kan en inte lita på sig själv häller? Livet blir i total självförsvar och att bara överleva, varför det? Det är nog pga av hoppet om någonting bättre. Vi hade ju inte levt, om vi inte hade hoppas på att nå någonting bättre häller, eller?