en norrman så har man sett dem alla, men har man inte sätt Norge så har man inte sätt Norge. Den övergår från dramatik till ren tråksamhet, från Lindesnes till nordkapp, från väst till Sverige,
som möjligen kan vara lite tråkare, rent utav sagt. Nu och då. Norge är som en tråd på evig bantning förr att svensken har försynt sig för mycket av kakfatet. Ja och det här är dock inget krigshot,
bara ett rent konstaterande av rikets tillstånd. Det är glacierens och forsarnas och fjordarnas och elevernas och väldig mycket vatten, går det att slå fast, på nuvarande punkt, som ändar i havet eller Atlanten som möter
noskehavet, nordishavet och Barentshavet. Vatten och vatten och mera vatten. Och lite till.
Och alldeles till slut en ytterligare digression, vad är roligare än att reta en svensk en? Det är att reta en annan svensk en! Varken mera eller
mindre.
Ja fast allra allra sist, måste vi ställa frågan om det är hela meningen med livet. Vi lever i destruktionen och meningslöshetens ära. Förstör det som går att förstöra!
Och i det måste en gräva djupt efter hoppet och hela meningen med att vi föddes. Det är svårt att se någon vidare logik i det hela.
Men allra allra allra sist, måste vi berömma svensken för sitt försök
på smartness. Att anmäla SVT för sina synder, är ungefär som att få tillbaka den vita noshörningen, det som de retusjerar bort från verkligheten går det inte att anmäla dem för. Det vill säga
unlåtelsessynd. Om du håller tyst länga nog, så kan det leda till den vissa död. Cirka tre minut tog det.